Lite lättnad, men så får man väl inte känna?

Så var det dags för den här säsongens första magsjuka i familjen. Å först ut var K2. Men idag verkar han pigg, har både ätit och druckit bra och vill tom ut och leka.
Har legat på helspänn de senaste 2 veckorna på nätterna, väntat på den vidriga magsjukan som härjat lite här och var runt om i husen. Natten mellan mån-tis vaknade jag av ett gurglande ljud och kastade mig efter hinken. Ja, jag har hink och handdukar vid sängen för att vara lite före. Å när jag kastat mig efter hinken börjar sambon skratta, å han slutar inte heller. Utan fortsätter skratta å jag förstår inte mycket. Sen säger han att K1 pruppat så de var de ljudet jag hörde. Å jag var beredd, laddad. Från att sova till 100 km/h, sträckte nog en muskel eller två som låg och sov. Haha! Å sambon fortsatte skratta, han var övertrött oxå ska jag väl tillägga.
Iaf inatt när K2 kräktes kändes de som en lättnad då vi klarat oss undan 2 magsjukor denna vinter. Nu slipper jag ligga på helspänn. Det är nästan värst att vänta och inte veta. Nu vet jag. Å de var inte så hemskt inatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0